En klok människa sa..
Satt och läste ett inlägg på Johanna Grants blogg om det där med bett.
Vad ser bäst ut? En häst som har ett tränsbett som har huvudet uppe i skyn och bara springer ifrån ryttaren så det blir dragkamp. Dom kommer fel på hinder och det är ingen kontroll.
Eller en häst som går på ett pelham där ryttaren kan vara mjuk i handen, hästen går i en fin form, kommer rätt på hinder och allt ser så harmoniskt och lungt ut?
Det här med bett har många snöat in sig på ganska rejält. Bara för att man har ett skarpare bett så är man en dålig ryttare som inte kan jobba hästen rätt. Tänkte säga min åsikt om detta.
Om jag kollar på en tävling och ser en häst med kanske ett kombinationsbett eller liknande så dömmer jag inte ut personen. Utan jag tänker att det finns förmodligen en tanke med det hela. Hästen kanske är så ruggit stark så ryttaren inte kan hålla hästen. Och har man inte kontroll på hästen kan det bli olyckor.
En del tänker säkert då att "Ja, men om hon inte kan kontrollera hästen på ett milt bett ska man inte tävla" Men det är fel tycker jag. Bara för att man har en het häst som lever för att kanske hoppa, ska man inte få tävla den bara för det? Precis, alla ska ha samma chans att få komma ut på tävlingsbanorna. Den ryttaren med det skarpaste bettet kanske bara jobbar med lydnad hemma, men på tävling tänder hästen så till så mycket att det inte funkar helt enkelt.
Det jag vill komma fram till är att jag inte har något emot folk som rider med starka bett.
Nu till kommentaren som någon extremt klok människa sa på Johannas blogg.
”Jag tycker inte att man ska strirra sig blind på vilket bett som sitter i munnen, utan snarare vilken hand som håller i tygeln.”
Vad ser bäst ut? En häst som har ett tränsbett som har huvudet uppe i skyn och bara springer ifrån ryttaren så det blir dragkamp. Dom kommer fel på hinder och det är ingen kontroll.
Eller en häst som går på ett pelham där ryttaren kan vara mjuk i handen, hästen går i en fin form, kommer rätt på hinder och allt ser så harmoniskt och lungt ut?
Det här med bett har många snöat in sig på ganska rejält. Bara för att man har ett skarpare bett så är man en dålig ryttare som inte kan jobba hästen rätt. Tänkte säga min åsikt om detta.
Om jag kollar på en tävling och ser en häst med kanske ett kombinationsbett eller liknande så dömmer jag inte ut personen. Utan jag tänker att det finns förmodligen en tanke med det hela. Hästen kanske är så ruggit stark så ryttaren inte kan hålla hästen. Och har man inte kontroll på hästen kan det bli olyckor.
En del tänker säkert då att "Ja, men om hon inte kan kontrollera hästen på ett milt bett ska man inte tävla" Men det är fel tycker jag. Bara för att man har en het häst som lever för att kanske hoppa, ska man inte få tävla den bara för det? Precis, alla ska ha samma chans att få komma ut på tävlingsbanorna. Den ryttaren med det skarpaste bettet kanske bara jobbar med lydnad hemma, men på tävling tänder hästen så till så mycket att det inte funkar helt enkelt.
Det jag vill komma fram till är att jag inte har något emot folk som rider med starka bett.
Nu till kommentaren som någon extremt klok människa sa på Johannas blogg.
”Jag tycker inte att man ska strirra sig blind på vilket bett som sitter i munnen, utan snarare vilken hand som håller i tygeln.”
// Maja
Kommentarer
Trackback
