Emma - Varför löst?
Innan idag skrev jag i mitt inlägg att jag låter honom stå lös i stallgången och till hagen. Samt att jag rider med väldigt långa tyglar. Jag har även börjat rida in i repgrimma och vikt..
Men varför gör jag detta när jag vill att han ska tävlas och bli tävlingshäst?
Svaret är enkelt.. Jag vill att han ska välja mig istället för allt annat.. Jag vill att han ska kunna känna den tilliten till mig, att om jag råkar trilla av i skogen ska han kunna lyssna lika bra på mig när jag inte rör honom som jag gör med betsel & co på. Jag vill då att han fortfarande ska välja mig i dom där pressade situationerna så att han inte råkar trassla in sig om jag trillar av och springer sönder sig själv. (Inte för att de är så stor risk.. Men men..)
Ja började för första gången tänka naturligt med min första medryttarhäst Rimon, en gammal nordsvensk på 22 när jag fick honom, skulle fylla 24 när han flög till trapalanda.
På ridskolan som jag red på fanns de inget som hette naturligt.. Där va de bara: "Men bara på med spöt, På med skänklarna! Bara smacka på honom, Visa honom vägen, Nej Emma inte så Dra till honom här".. Inget naturligt alls.. Bara slit och drag, och hästarna gjorde inget motstånd.. Då va de ju "rätt" eller hur? En vuxen sa till en de, och du va som en svamp som sög in all information..
När jag fick Rimon så fick jag reda på att hästar har en egen vilja utanför ridskolan.. (Nu va Rimon jättesnäll och ridskolehästarna hade de bra, men missförstå mig rätt) Ville han inte gå i form, eller ville han inte sakta av så ville han inte, så lätt va de.. De tog mig närmare 1 år innan jag fick honom att gå klockrent på tyglen och vi va samspelta till 120%! (Tyvärr fick vi bara leva sådär i 10 månader, vilket kommer att komma upp ett inlägg om)
Efter detta året kunde vi också rida runt i grimma och barbacka.. Jag undrade varför? För på ridskolan fick man aldrig lära sig att rida i grimma? De gick ju jättebra! De va ju med grimma han sökte sig första gången?
Jag flaxade runt i olika stall och märkte att alla hästar har olika styrka på sina viljor, och alla har verkligen olika personligheter.
När jag fick min första foderhäst Woap så tänkte jag att de va så nära egen häst jag någonsin skulle kunna komma, och jag började träna full ut på de såkallade NH sättet (jajamen, jag har haft en sådan period jag också!).
På de året jag hade honom så lyckades jag få honom att lyssna till 80% i halsring, men vågade aldrig rida utan bett eller repgrimma ändå då jag va skiträdd att han skulle skada sig då han inte va min.
Med Makkan så kunde vi med glida runt i repgrimma och till 50% i halsring, och då va detta en "döv travare".
Med lilla Göte tränade jag trick och all lösträning löst om jag kunde, annars i en halsring och yttersta nödfall grimma. Han reds tillochmed i grimma hos mig då jag inte ens erbjöd mig köpa ett träns till honom.
När jag skulle köpa Flyleaf kom hon som helt ohanterad 3åring och vi började träna lite smått ihop, och när hon åkte kunde hon näst intill stå helt still lös i stallgången och kunde ledas med grimskaftet på halsen.
Jag funderade då om detta satt ihop.. Att all träning gick dubbelt så mycket bättre så fort hästen fick ett eget val, och kunde ta egna initiativ.. Om hästen och jag kunde träna ihop och när hästen tyckte att "nu vill jag galoppera" då skulle jag bara kunna säga "okej, men kan du göra de runt mig?"
När jag fick hem Artax så gick de inte under några omständigheter att ha honom lös.. Han sprang runt som värsta idioten och va totalt blind för mig..
Andra dagen han hade kommit hem till mig visslade jag på honom i hagen och ställde mig uppe vid grinden.. Jag vägrade gå ner för jag tänkte, om han vill komma upp och träna så gör vi de, vill han inte så okej.
Jag såg honom komma springande en bit sedan stannade han och tittade på mig, då stog jag kvar. Han kom närmare och jag stog kvar. De va inte förren han kom i fysisk kontakt med mig som jag tog fram grimman och sa "om du vill med mig upp och träna så gör de, vill du inte så spring." Han gick iväg och jag gick iväg..
Tredje dagen kommer jag ner i hagen igen med samma inställning. Visslar och väntar. Denna gången kommer han fram hela vägen och sätter huvudet i grimman. Då öppnar jag grinden, visar honom gräset vid sidan om , lägger grimskaftet över ryggen på honom och säger "stanna här med mig så du inte skadar dig, jag ska bara stänga grinden." Jag stänger och han tittar på mig.
Jag vänder mig om och går och han står kvar. Då vänder jag mig om och säger "Kom nu gubben min, jag litar på att jag inte ska behöva dra dig dit du vill.. Jag följer dig om du följer mig." och går igen. Då följer han efter med osäkra steg.
Nu går han efter mig som om de inte fanns något annat i världen och blir stolt när han får min fulla tillit med att gå själv hem, och visar att han respekterar mig och visar sin tillit när han inte springer iväg.
Om han nu skulle bli rädd för något så får han springa iväg. De skulle jag viljat att den som "ägde mig" skulle låtit mig göra. Jag vill inte vara fast, och jag märker att Artax inte heller vill de.. Han har varit inlåst och kan få små panik-attacker och står och svettas och springer runt nu också.. Därför vill jag inte att han ska vara inläst längre då jag vill att han ska ha möjlighet att springa när han känner sig hotad.
Jag vill att han ska kunna springa och söka skydd OM de börjar brinna i stallet eller att han ska kunna stå vid min sida om jag trillat av i skogen och svimmat. Jag vill att han ska kunna söka sig naturligt istället för att jag ska "dra ner honom" i en form han inte känner sig bekväm i.. Hellre att den blir lite slapp än att han hänger 500-600 kg i handen på mig?
Hoppsan, vilken novell detta blev.. Men jag ska skriva lite mer utförligt om varje moment jag gör med honom varje dag och se om min pojkvän kan ta lite bilder när jag gör de.
frågan är bara..
VAD VILL NI LÄSA OM FÖRST?
Annie skrev i frågestunds inlägget för någon dag sedan och frågade om min häst historia..
Vill ni att jag skriver om den imorgon eller vill ni att jag skriver om lite "övningar" jag gör med en häst för att träna upp tillit och känslighet och varifrån jag har fått detta?
Bara skriv på, för jag kommer att sitta 70 mil i bil imorgon då jag och min pojkvän ska till Linköping och skriva på hans lägenhets kontrakt! :)
BARA SKRIV NU!
Men varför gör jag detta när jag vill att han ska tävlas och bli tävlingshäst?
Svaret är enkelt.. Jag vill att han ska välja mig istället för allt annat.. Jag vill att han ska kunna känna den tilliten till mig, att om jag råkar trilla av i skogen ska han kunna lyssna lika bra på mig när jag inte rör honom som jag gör med betsel & co på. Jag vill då att han fortfarande ska välja mig i dom där pressade situationerna så att han inte råkar trassla in sig om jag trillar av och springer sönder sig själv. (Inte för att de är så stor risk.. Men men..)
Ja började för första gången tänka naturligt med min första medryttarhäst Rimon, en gammal nordsvensk på 22 när jag fick honom, skulle fylla 24 när han flög till trapalanda.
På ridskolan som jag red på fanns de inget som hette naturligt.. Där va de bara: "Men bara på med spöt, På med skänklarna! Bara smacka på honom, Visa honom vägen, Nej Emma inte så Dra till honom här".. Inget naturligt alls.. Bara slit och drag, och hästarna gjorde inget motstånd.. Då va de ju "rätt" eller hur? En vuxen sa till en de, och du va som en svamp som sög in all information..
När jag fick Rimon så fick jag reda på att hästar har en egen vilja utanför ridskolan.. (Nu va Rimon jättesnäll och ridskolehästarna hade de bra, men missförstå mig rätt) Ville han inte gå i form, eller ville han inte sakta av så ville han inte, så lätt va de.. De tog mig närmare 1 år innan jag fick honom att gå klockrent på tyglen och vi va samspelta till 120%! (Tyvärr fick vi bara leva sådär i 10 månader, vilket kommer att komma upp ett inlägg om)
Efter detta året kunde vi också rida runt i grimma och barbacka.. Jag undrade varför? För på ridskolan fick man aldrig lära sig att rida i grimma? De gick ju jättebra! De va ju med grimma han sökte sig första gången?
Jag flaxade runt i olika stall och märkte att alla hästar har olika styrka på sina viljor, och alla har verkligen olika personligheter.
När jag fick min första foderhäst Woap så tänkte jag att de va så nära egen häst jag någonsin skulle kunna komma, och jag började träna full ut på de såkallade NH sättet (jajamen, jag har haft en sådan period jag också!).
På de året jag hade honom så lyckades jag få honom att lyssna till 80% i halsring, men vågade aldrig rida utan bett eller repgrimma ändå då jag va skiträdd att han skulle skada sig då han inte va min.
Med Makkan så kunde vi med glida runt i repgrimma och till 50% i halsring, och då va detta en "döv travare".
Med lilla Göte tränade jag trick och all lösträning löst om jag kunde, annars i en halsring och yttersta nödfall grimma. Han reds tillochmed i grimma hos mig då jag inte ens erbjöd mig köpa ett träns till honom.
När jag skulle köpa Flyleaf kom hon som helt ohanterad 3åring och vi började träna lite smått ihop, och när hon åkte kunde hon näst intill stå helt still lös i stallgången och kunde ledas med grimskaftet på halsen.
Jag funderade då om detta satt ihop.. Att all träning gick dubbelt så mycket bättre så fort hästen fick ett eget val, och kunde ta egna initiativ.. Om hästen och jag kunde träna ihop och när hästen tyckte att "nu vill jag galoppera" då skulle jag bara kunna säga "okej, men kan du göra de runt mig?"
När jag fick hem Artax så gick de inte under några omständigheter att ha honom lös.. Han sprang runt som värsta idioten och va totalt blind för mig..
Andra dagen han hade kommit hem till mig visslade jag på honom i hagen och ställde mig uppe vid grinden.. Jag vägrade gå ner för jag tänkte, om han vill komma upp och träna så gör vi de, vill han inte så okej.
Jag såg honom komma springande en bit sedan stannade han och tittade på mig, då stog jag kvar. Han kom närmare och jag stog kvar. De va inte förren han kom i fysisk kontakt med mig som jag tog fram grimman och sa "om du vill med mig upp och träna så gör de, vill du inte så spring." Han gick iväg och jag gick iväg..
Tredje dagen kommer jag ner i hagen igen med samma inställning. Visslar och väntar. Denna gången kommer han fram hela vägen och sätter huvudet i grimman. Då öppnar jag grinden, visar honom gräset vid sidan om , lägger grimskaftet över ryggen på honom och säger "stanna här med mig så du inte skadar dig, jag ska bara stänga grinden." Jag stänger och han tittar på mig.
Jag vänder mig om och går och han står kvar. Då vänder jag mig om och säger "Kom nu gubben min, jag litar på att jag inte ska behöva dra dig dit du vill.. Jag följer dig om du följer mig." och går igen. Då följer han efter med osäkra steg.
Nu går han efter mig som om de inte fanns något annat i världen och blir stolt när han får min fulla tillit med att gå själv hem, och visar att han respekterar mig och visar sin tillit när han inte springer iväg.
Om han nu skulle bli rädd för något så får han springa iväg. De skulle jag viljat att den som "ägde mig" skulle låtit mig göra. Jag vill inte vara fast, och jag märker att Artax inte heller vill de.. Han har varit inlåst och kan få små panik-attacker och står och svettas och springer runt nu också.. Därför vill jag inte att han ska vara inläst längre då jag vill att han ska ha möjlighet att springa när han känner sig hotad.
Jag vill att han ska kunna springa och söka skydd OM de börjar brinna i stallet eller att han ska kunna stå vid min sida om jag trillat av i skogen och svimmat. Jag vill att han ska kunna söka sig naturligt istället för att jag ska "dra ner honom" i en form han inte känner sig bekväm i.. Hellre att den blir lite slapp än att han hänger 500-600 kg i handen på mig?
Hoppsan, vilken novell detta blev.. Men jag ska skriva lite mer utförligt om varje moment jag gör med honom varje dag och se om min pojkvän kan ta lite bilder när jag gör de.
frågan är bara..
VAD VILL NI LÄSA OM FÖRST?
Annie skrev i frågestunds inlägget för någon dag sedan och frågade om min häst historia..
Vill ni att jag skriver om den imorgon eller vill ni att jag skriver om lite "övningar" jag gör med en häst för att träna upp tillit och känslighet och varifrån jag har fått detta?
Bara skriv på, för jag kommer att sitta 70 mil i bil imorgon då jag och min pojkvän ska till Linköping och skriva på hans lägenhets kontrakt! :)
BARA SKRIV NU!
Kommentarer
Postat av: moa
Jag har oxå Zäta ALLTID löst i stallgången:)
Postat av: Emma
De är bra Moa! :D
Postat av: stina
Jag håller helt med dig, rätt inställning! :D
Trackback