2 tjejer - fyra fjordingar

Satt innan idag och tänkte över vilken tur jag haft att alltid haft hästar som är precis som dom är, vilket alltid har varit nog för mig.. De va då jag kom att tänka på rimon.. Min älskade rimon.. Snart 3 år sedan han försvann från mig i den där olyckan (och där kom tårarna och hjärtat brast..) jag kom och tänka på alla minnen ihop, precis som jag va, hans olater.. Hur hab stod uppstallad i stallgången lös och "smackade" med underläppen, hur han krafsade med framhoven innan man skulle rida, hur han tog bettet själv och stoppade de i munnen och hur han bar mig som om jag vore av glas.. Jag minns också att de tog oss 6 månader innan jag kunde rida ut utan betsel. Min fina underbara rimon.. Jag kan inte släppa känslan i bröstet från när jag fick reda på att han hade gått bort. Att jag varje gång jag ser stjärnorna säger: och där sitter rimon, med ett leende på läpparna. Smärtan är fortfarande bedövande.. Lägger sig som en hinna över hjärnan.. Hjärtat känner dock desto mer.. Jag fattar inte att min älskling är borta.. Men om de inte vore för honom hade jag inte fått Taxen.. Och för de, är jag honom evigt tacksam.. Men de smärtar fortfarande. jag älskar honom.. De gör jag.. Men de är också de som gör allt tusen gånger värre.. Tyvärr.. Men aja.. Jag ska försöka släppa tanken på smärtan nu genom att mysa med min mikael.. <3 ska se om jag lyckas dra med.mig någon till stallet imorgon, så dom kan ta lite bilder.. Va sägs om de? Eller om jag försöker själv... Inte för att jag kommer lyckas bra, men men.. Ska också sälja en j*vla massa hästgrejer.. Vill ni att jag länkar till bloggen? Dom som nämner fjordingstyle i köpet kommer även få en bonus! :) va tror ni? / Emma