åsiktsinlägg om något mycket viktigt.
Igår satt jag inne på facebook och kollade runt bland alla statusar om hur glada mina vänner va pga sin pojkvän, ny lägenhet, jobberbjudande etc etc..
När jag scrollar ner en bit så ser jag en bild där texten lyder >>SEE AND SHARE<<, och det är en bild på en schäfer.. En väldigt ståtlig hund, som hade råkat ut för fel ungar..
Dom hade satt en raket i munnen på hunden och sett till att han inte skulle kunna öppna munnen, vilket har resulterat i att hela hundens nos är bortsprängd.. Hunden har blivit avlidad pga stora smärtor..
Jag har inte släppt hunden ur mina tankar ännu alltså.. Hur fan kan man vara så dum i huvudet så man ens gör något sådant här?! Att inte föräldrarna grep in, vem låter ungar leka själva med raketer? Speciellt en sådan som gör en sådan här stor skada? Iallafall så har jag inte gjort annat än att tänka på denna hunden, utan tänkt på hans liv innan.. Har han fått stå ut med mycket misshandel innan, så att de va de som ungarna satte raketen u munnen på honom? Dom hade sett hur illa föräldrarna hade behandlat honom och ansåg att mammas och pappas är värre, vi vill ju bara skada honom lite?
Eller va de så att ungarna bara ville se hur de såg ut när någon sprängde en hunds mun? Att hunden i sin tur älskade människorna så pass mycket att han bara kom dit och accepterade att de satte raketen i munnen på honom..
För jag kan heller inte sluta tänka på att de inte måste inte varit en sådan stor kamp för barnen att sätta den där? Vem orkar att hålla en schäfers käftar öppna när han verkligen inte vill ha den öppen? Antigen så lekte dom med raketen så han tog den i munnen med vilja, men att de sedan tände på för att se vad som hände, eller så måste dom varit äldre eller väldigt många och att de nästan hade brytit hundens käft för att hålla den öppen..
Ja? Man kan bara spekulera..
Men att över huvudtaget ens tänka tanken att tända på raketen när hunden har den i munnen?
Aa, de är sinnesjukt..
Jag har inget mer att säga än att den dagen som världen slutar se detta som ett problem kommer jag att ta både mitt och Taxens liv.
Mitt, eftersom jag aldrig vill leva mitt liv blan människor som enbart ser status i allt som händer och inte ser att miljoner dör och skadas, människor som djur och de enbart blundar.
Artaxs, eftersom jag vet att han med mig är säker. Om jag hade sålt honom till någon hade jag inte kunnat försäkra mig om hans säkerhet, och då hade jag aldrig kunnat somna in.. Jag vill veta att min häst ska ha levt ett så pass bra liv som möjligt för honom, och om de är att vara inlåst i en box på 4x4 meter med världens hänglås på dörren 24/7 för att världen annars slaktar honom rakt av, ja då är de fel..
Men som världen ser ut nu så har vi kunskapen att förändra jorden, vi har ju utvecklat allt från hjulet till mobiltelefonen, jag menar var ser vi spärren som försätter djuren och människorna i fara?
Vi har börjat gå tillbaka i revolutionen.. Alla går och hänger med axlarna, som om de hade en stor börda på axlarna. Alla går med mobilen i högsta hand och ser inte att om de hade släppt denna telefon hade de sett att samhället håller på att kollapsa. De enda som verkar sätta käpparna i hjulen för oss att gå tillbaka att vara apor är just de att vi misshandlar för nöjets skull.. Apor gör de som enbart skyddar sig självt. Den hade aldrig gått på en annan apa med tänder och klor bara för att apan gillar myror framför skalbaggar?
Men såfort som någon inte tänker likadant som dig så är den konstig, samt värd att slå blodig, för h*n har en annan åsikt?
Man kanske inte förstår att om man enbart hade lyssnat ordentligt på den som vill säga något, så kan de ändra hela ens världsbild..
De är de som gör mitt arbete med hästar och äldre till en sån viktig del av mitt liv.. Vissa ser de enbart som jobb och säger: nu ska du dit, och nu ska du hit, och nu ska du ha på dig detta etc etc.
Tänk om de bara hade stannat upp, gått en runda med grimskaftet över halsen eller satt sig ner på sängkanten och druckit kaffe.. De gör så mycket i detta samhälle att någon, bara någon ser DIG och inte dömer dig.. Att någon ser att de är något som du vill få framfört, men inte vet hur.
Djuren snackar inte ens vårt språk, men är de då tilllåtet att göra vad som helst för att de inte har en åsikt att framföra, svart på vitt, till dig?
Jag vet inte vad jag ska tycka om andra människor, eller hur jag ska försöka förändra de som jag anser fel..
Men de kan jag inte, för mitt "fel" är säkert någons "rätt". Man kan inte förändra på någon annan än dig själv..
Accpetera de och se till att släppa telefonen 2 sekunder och fråga sig själv, vart fan världen är påväg..
/ Emma
När jag scrollar ner en bit så ser jag en bild där texten lyder >>SEE AND SHARE<<, och det är en bild på en schäfer.. En väldigt ståtlig hund, som hade råkat ut för fel ungar..
Dom hade satt en raket i munnen på hunden och sett till att han inte skulle kunna öppna munnen, vilket har resulterat i att hela hundens nos är bortsprängd.. Hunden har blivit avlidad pga stora smärtor..
Jag har inte släppt hunden ur mina tankar ännu alltså.. Hur fan kan man vara så dum i huvudet så man ens gör något sådant här?! Att inte föräldrarna grep in, vem låter ungar leka själva med raketer? Speciellt en sådan som gör en sådan här stor skada? Iallafall så har jag inte gjort annat än att tänka på denna hunden, utan tänkt på hans liv innan.. Har han fått stå ut med mycket misshandel innan, så att de va de som ungarna satte raketen u munnen på honom? Dom hade sett hur illa föräldrarna hade behandlat honom och ansåg att mammas och pappas är värre, vi vill ju bara skada honom lite?
Eller va de så att ungarna bara ville se hur de såg ut när någon sprängde en hunds mun? Att hunden i sin tur älskade människorna så pass mycket att han bara kom dit och accepterade att de satte raketen i munnen på honom..
För jag kan heller inte sluta tänka på att de inte måste inte varit en sådan stor kamp för barnen att sätta den där? Vem orkar att hålla en schäfers käftar öppna när han verkligen inte vill ha den öppen? Antigen så lekte dom med raketen så han tog den i munnen med vilja, men att de sedan tände på för att se vad som hände, eller så måste dom varit äldre eller väldigt många och att de nästan hade brytit hundens käft för att hålla den öppen..
Ja? Man kan bara spekulera..
Men att över huvudtaget ens tänka tanken att tända på raketen när hunden har den i munnen?
Aa, de är sinnesjukt..
Jag har inget mer att säga än att den dagen som världen slutar se detta som ett problem kommer jag att ta både mitt och Taxens liv.
Mitt, eftersom jag aldrig vill leva mitt liv blan människor som enbart ser status i allt som händer och inte ser att miljoner dör och skadas, människor som djur och de enbart blundar.
Artaxs, eftersom jag vet att han med mig är säker. Om jag hade sålt honom till någon hade jag inte kunnat försäkra mig om hans säkerhet, och då hade jag aldrig kunnat somna in.. Jag vill veta att min häst ska ha levt ett så pass bra liv som möjligt för honom, och om de är att vara inlåst i en box på 4x4 meter med världens hänglås på dörren 24/7 för att världen annars slaktar honom rakt av, ja då är de fel..
Men som världen ser ut nu så har vi kunskapen att förändra jorden, vi har ju utvecklat allt från hjulet till mobiltelefonen, jag menar var ser vi spärren som försätter djuren och människorna i fara?
Vi har börjat gå tillbaka i revolutionen.. Alla går och hänger med axlarna, som om de hade en stor börda på axlarna. Alla går med mobilen i högsta hand och ser inte att om de hade släppt denna telefon hade de sett att samhället håller på att kollapsa. De enda som verkar sätta käpparna i hjulen för oss att gå tillbaka att vara apor är just de att vi misshandlar för nöjets skull.. Apor gör de som enbart skyddar sig självt. Den hade aldrig gått på en annan apa med tänder och klor bara för att apan gillar myror framför skalbaggar?
Men såfort som någon inte tänker likadant som dig så är den konstig, samt värd att slå blodig, för h*n har en annan åsikt?
Man kanske inte förstår att om man enbart hade lyssnat ordentligt på den som vill säga något, så kan de ändra hela ens världsbild..
De är de som gör mitt arbete med hästar och äldre till en sån viktig del av mitt liv.. Vissa ser de enbart som jobb och säger: nu ska du dit, och nu ska du hit, och nu ska du ha på dig detta etc etc.
Tänk om de bara hade stannat upp, gått en runda med grimskaftet över halsen eller satt sig ner på sängkanten och druckit kaffe.. De gör så mycket i detta samhälle att någon, bara någon ser DIG och inte dömer dig.. Att någon ser att de är något som du vill få framfört, men inte vet hur.
Djuren snackar inte ens vårt språk, men är de då tilllåtet att göra vad som helst för att de inte har en åsikt att framföra, svart på vitt, till dig?
Jag vet inte vad jag ska tycka om andra människor, eller hur jag ska försöka förändra de som jag anser fel..
Men de kan jag inte, för mitt "fel" är säkert någons "rätt". Man kan inte förändra på någon annan än dig själv..
Accpetera de och se till att släppa telefonen 2 sekunder och fråga sig själv, vart fan världen är påväg..
/ Emma
everyday of my life..
Okej, just nu är jag i botten.. Idag är ingen bra dag..
Förlåt att jag kommer skriva av mig här, men de är enda stället jag kan göra de på..
Okej, vi börjar med att min dag började med att en av mina kompisar bad mig kolla på denna videon: http://www.youtube.com/watch?v=ow8XF7LtDG0&feature=related
För er som inte kollar på denna videon, så handlar de om en 3 årig tjej vars pappa har varit iväg och krigat i Irak, och allt hon önskar sig i julklapp är att pappa kommer hem, vilket han också gör. Den lilla flickan blir naturligtvis ledsen, överraskad och överlycklig på samma gång och repeterar "daddy, i missed you! i love you daddy!"
Jag kan lätt sätta mig in i den sitsen, jag har nämligen min pappa i Kanada. Jag har nästan ingen som helst kontakt med honom, utan lever i ovisshet om han lever, om han saknar mig så mycket som jag saknar honom.
Jag har börjat gå mer och mer in i mig själv nu sedan jag och pappa blev ovänner igen, jag hatar det. Och de ligger på mitt samvete att jag får mina nära och kära att må dåligt över mina beslut..
Pappa har kommit hem ca 5-6 gånger under tiden han varit borta, och jag har alltid sett ut som den lilla flickan i videon när han gjort de. Jag har älskat honom, kastat mig i hans famn utan en tanke trots allt han gjort.
Han lämnade mig vid 5 års ålder? De borde vara anledning nog..
Jag har inte legat bara 1, 2 eller 3 gånger och gråtit ögonen ur mig pågrund av honom, av att se en bild på honom eller att höra hans röst i telefån.
Låten "Lonestar - Amazed", de är min och pappas låt.
För när han va här nere så hade han sin ipod med sig, och detta va den enda låten vi kunde utantill båda två.
Så den sjöng vi duett på, och de lät som änglasång i mina öron samtidigt som hjärtat smälte.
Jag har alltid älskat min pappa, de är också därför som jag mår dåligt över att veta att vi är ovänner..
Mormor har alltid funnits där för mig, och ställt upp till fullo för mig, både psykiskt och fysiskt, likväl som ekonomiskt. Men nu helt plötsligt har hon vänt mig ryggen. Mormor, som jag älskar lika mycket som min mamma, har helt plötsligt börjat att ställa sig emot mig i allt som händer. Hon tycker de är fel att jag har Taxen, tycker de är idiotiskt av mig att inte sätta igång med körkortet (vilket jag gör), och hon tycker att jag aldrig är hemma, vilket jag knappt är..
Men jag tror bara hon tycker att de är jobbigt att jag börjar glida ifrån spjutsbygd. Att jag sviker henne lixom..
De gör jag inte, för jag älskar henne över hela hjärtat, men de är svårt att säga de till henne när jag knappt hinner öppna munnen..
Mamma vet jag har de svårt, och jag vet att hon känner sig bortglömd, men jag vet inte vad jag ska göra med allt skit..
Just nu så måste jag se till att själv må bra, vilket är svårare än vad man tror.
Men vad är de dom säger,
"När livet ger dig hundra anledningar till gråta, hitta tusen anledningar till att le."
Förlåt.. Jag känner att jag måste ringa mormor och låta tårarna komma inför henne istället för på datorbordet..
/ Emma
Förlåt att jag kommer skriva av mig här, men de är enda stället jag kan göra de på..
Okej, vi börjar med att min dag började med att en av mina kompisar bad mig kolla på denna videon: http://www.youtube.com/watch?v=ow8XF7LtDG0&feature=related
För er som inte kollar på denna videon, så handlar de om en 3 årig tjej vars pappa har varit iväg och krigat i Irak, och allt hon önskar sig i julklapp är att pappa kommer hem, vilket han också gör. Den lilla flickan blir naturligtvis ledsen, överraskad och överlycklig på samma gång och repeterar "daddy, i missed you! i love you daddy!"
Jag kan lätt sätta mig in i den sitsen, jag har nämligen min pappa i Kanada. Jag har nästan ingen som helst kontakt med honom, utan lever i ovisshet om han lever, om han saknar mig så mycket som jag saknar honom.
Jag har börjat gå mer och mer in i mig själv nu sedan jag och pappa blev ovänner igen, jag hatar det. Och de ligger på mitt samvete att jag får mina nära och kära att må dåligt över mina beslut..
Pappa har kommit hem ca 5-6 gånger under tiden han varit borta, och jag har alltid sett ut som den lilla flickan i videon när han gjort de. Jag har älskat honom, kastat mig i hans famn utan en tanke trots allt han gjort.
Han lämnade mig vid 5 års ålder? De borde vara anledning nog..
Jag har inte legat bara 1, 2 eller 3 gånger och gråtit ögonen ur mig pågrund av honom, av att se en bild på honom eller att höra hans röst i telefån.
Låten "Lonestar - Amazed", de är min och pappas låt.
För när han va här nere så hade han sin ipod med sig, och detta va den enda låten vi kunde utantill båda två.
Så den sjöng vi duett på, och de lät som änglasång i mina öron samtidigt som hjärtat smälte.
Jag har alltid älskat min pappa, de är också därför som jag mår dåligt över att veta att vi är ovänner..
Mormor har alltid funnits där för mig, och ställt upp till fullo för mig, både psykiskt och fysiskt, likväl som ekonomiskt. Men nu helt plötsligt har hon vänt mig ryggen. Mormor, som jag älskar lika mycket som min mamma, har helt plötsligt börjat att ställa sig emot mig i allt som händer. Hon tycker de är fel att jag har Taxen, tycker de är idiotiskt av mig att inte sätta igång med körkortet (vilket jag gör), och hon tycker att jag aldrig är hemma, vilket jag knappt är..
Men jag tror bara hon tycker att de är jobbigt att jag börjar glida ifrån spjutsbygd. Att jag sviker henne lixom..
De gör jag inte, för jag älskar henne över hela hjärtat, men de är svårt att säga de till henne när jag knappt hinner öppna munnen..
Mamma vet jag har de svårt, och jag vet att hon känner sig bortglömd, men jag vet inte vad jag ska göra med allt skit..
Just nu så måste jag se till att själv må bra, vilket är svårare än vad man tror.
Men vad är de dom säger,
"När livet ger dig hundra anledningar till gråta, hitta tusen anledningar till att le."
Förlåt.. Jag känner att jag måste ringa mormor och låta tårarna komma inför henne istället för på datorbordet..
/ Emma
En fråga..
En fråga från en kompis till mig vid namn Sandra Jönsson (Rudolf) frågade mig hur Taxen är att rida så jag tänkte se om jag kan får någon klarhet i detta..
För de första så är han en stjärnkikare.. Eller aa.. När han kom va han det. Så jag vet inte va dom som hade honom innan har gjort, men som jag fått förklarat så har han varit skogsmulle.
Vilket innebär att han är väldigt "ung i utbildningen", men de är ju dom flesta fjordingar eftersom inte många ser att dom är minst lika bra på dressyr och hoppning som ett halvblod. Hade de haft samma höjd så hade de kunnat gå lika bra för dom, bara de att dom har sin kropp som en negativitet.. Så de krävs mycket mer arbete med en fjording än med ett halvblod. Men så kan man också jämföra att du får jobba mycket hårdare med ett halvblod i dressyren jämförelse med PRE tillexempel..
Så de beror helt på vad man har för ras. Men nu tappade jag tråden och ska försöka hitta tillbaka..
Taxen kunde inte gå i form när han kom till mig, utan han stannade, backade, stegrade och bockade som aldrig förr när jag skulle få ner honom i form, och trots detta så förstod han inte alls vad han skulle göra.
Så hela vägen från början har jag fått börja om, hitta motivation då han dog i paddocken, och de va (tro de eller ej) värre utanför.. Där tvärdog han och tog inte ett steg gratis.. Han tillochmed la sig med mig på ryggen ute när han tyckte de blev för jobbigt..
Och i hanteringen va han en katastrof.. Jag vet inte vad som har hänt när han har stått uppställd innan, för de klarar han inte av.. Likadant att han har sprungit över mig en och två gånger och totalskitit i mig fullständigt.
De va där som NH:n kom in, då jag tyckte de va dags att totalvända honom. Jag har aldrig satt ett pessoa i hans mun sedan han kom, trots att han har sina dåliga dagar. Jag förmår mig inte, för då kommer mitt arbete vara över, för då har jag inte kämpat tillräckligt.
Iallafall.. Nu för tiden så har han en fin skritt, söker gärna neråt framåt och försöker "strecha" ryggen genom att sätta huvudet mot underlaget. Han har från skritten lätt att komma in i både galopp och trav, och han startar på 1-3 steg. I traven är han väldigt rädd för att jag ska skumpa av tror jag.. Hihi. För såfort som jag sitter ner i traven så sänker han farten så de liknar passage även om jag ligger på med skänklen. Släpper man dock så han får långa tyglar i traven och tar undan stidbyglarna så travar han på med långa fina steg (detta är enbart min känsla från ryggen) och försöker sätta under sig väl. Likadant här så strechar han ryggen samtidigt.
I galoppen så blir han lätt för het och missar allt som gör att jag känner mig säker. Han sneddar i kurvor och nästan ligger ner i hörnorna vilket gör mig lite rädd för att galoppera för lång sträcka med honom, men jag galopperar bara så länge jag känner att jag har full kontroll, och de ökar i längd hela tiden, vilket är kul!
Han har blivit ganska lätt i munnen och för skänkel, så nu krävs enbart sits och läte för att få honom att öka eller sakta ner. Och för samlingen krävs bara att jag sätter händerna på låren och gör en ytte-pytte sågrörelse och då går han ner direkt.. Gör jag sågrörelsen med långa tyglar samar han sig också, så de är inte för att han har ont. (De va så jag lärde honom komma ner, då jag överböjde på varje sida tills han "sjönk" och därav den lilla sågrörelsen).
Iallafall.. Taxen är en supergo häst att rida, men du får inget gratis. Du kan sätta upp ungar på ryggen och stå i mitten av paddocken och gå i en liten liten cirkel, och då följer han en från därifrån fast på sitt spår i paddocken. :)
Så som svar på din fråga Sandra..
Taxen är perfekt för mig..
/ Emma
För de första så är han en stjärnkikare.. Eller aa.. När han kom va han det. Så jag vet inte va dom som hade honom innan har gjort, men som jag fått förklarat så har han varit skogsmulle.
Vilket innebär att han är väldigt "ung i utbildningen", men de är ju dom flesta fjordingar eftersom inte många ser att dom är minst lika bra på dressyr och hoppning som ett halvblod. Hade de haft samma höjd så hade de kunnat gå lika bra för dom, bara de att dom har sin kropp som en negativitet.. Så de krävs mycket mer arbete med en fjording än med ett halvblod. Men så kan man också jämföra att du får jobba mycket hårdare med ett halvblod i dressyren jämförelse med PRE tillexempel..
Så de beror helt på vad man har för ras. Men nu tappade jag tråden och ska försöka hitta tillbaka..
Taxen kunde inte gå i form när han kom till mig, utan han stannade, backade, stegrade och bockade som aldrig förr när jag skulle få ner honom i form, och trots detta så förstod han inte alls vad han skulle göra.
Så hela vägen från början har jag fått börja om, hitta motivation då han dog i paddocken, och de va (tro de eller ej) värre utanför.. Där tvärdog han och tog inte ett steg gratis.. Han tillochmed la sig med mig på ryggen ute när han tyckte de blev för jobbigt..
Och i hanteringen va han en katastrof.. Jag vet inte vad som har hänt när han har stått uppställd innan, för de klarar han inte av.. Likadant att han har sprungit över mig en och två gånger och totalskitit i mig fullständigt.
De va där som NH:n kom in, då jag tyckte de va dags att totalvända honom. Jag har aldrig satt ett pessoa i hans mun sedan han kom, trots att han har sina dåliga dagar. Jag förmår mig inte, för då kommer mitt arbete vara över, för då har jag inte kämpat tillräckligt.
Iallafall.. Nu för tiden så har han en fin skritt, söker gärna neråt framåt och försöker "strecha" ryggen genom att sätta huvudet mot underlaget. Han har från skritten lätt att komma in i både galopp och trav, och han startar på 1-3 steg. I traven är han väldigt rädd för att jag ska skumpa av tror jag.. Hihi. För såfort som jag sitter ner i traven så sänker han farten så de liknar passage även om jag ligger på med skänklen. Släpper man dock så han får långa tyglar i traven och tar undan stidbyglarna så travar han på med långa fina steg (detta är enbart min känsla från ryggen) och försöker sätta under sig väl. Likadant här så strechar han ryggen samtidigt.
I galoppen så blir han lätt för het och missar allt som gör att jag känner mig säker. Han sneddar i kurvor och nästan ligger ner i hörnorna vilket gör mig lite rädd för att galoppera för lång sträcka med honom, men jag galopperar bara så länge jag känner att jag har full kontroll, och de ökar i längd hela tiden, vilket är kul!
Han har blivit ganska lätt i munnen och för skänkel, så nu krävs enbart sits och läte för att få honom att öka eller sakta ner. Och för samlingen krävs bara att jag sätter händerna på låren och gör en ytte-pytte sågrörelse och då går han ner direkt.. Gör jag sågrörelsen med långa tyglar samar han sig också, så de är inte för att han har ont. (De va så jag lärde honom komma ner, då jag överböjde på varje sida tills han "sjönk" och därav den lilla sågrörelsen).
Iallafall.. Taxen är en supergo häst att rida, men du får inget gratis. Du kan sätta upp ungar på ryggen och stå i mitten av paddocken och gå i en liten liten cirkel, och då följer han en från därifrån fast på sitt spår i paddocken. :)
Så som svar på din fråga Sandra..
Taxen är perfekt för mig..
/ Emma
skit regel!
Nu skiter jag i om jag svär, men vad i helvete är detta för JÄVLA SKIT!?
Va inne och kollade på "brillianthorses" på dayviews innan idag, och VAFAN ser jag?!
Jo, att de kommer att komma en ny regel i tävlings-sammanhang som är HELT JÄVLA FUCKED UP!
Ni vet kanske vet om den gamla reglen om blod på tävling?
Att såfort som man ser blod på hästen från mun, sporrar eller piska så har de blivit diskvalificerade? (De ordet känn inte rätt-stavat?)
Nej, nu ska dom ändra den reglen så de blir lagligt att en häst blöder, trots att den tävlas!
Vilket innebär att hästarna nu kan bli slagna och dragna till blod, men ingen kommer avbryta de, utan de kommer att vara lagligt och hästarna kommer att få tävla ändå?!
HUR JÄVLA FUCKING SINNESSJUKT ÄR INTE DETTA?!
Jag menar.. För att en häst ska kunna tävlas krävs ett samspel mellan häst och människa. De ska vara hjälper som knappt syns, och hästen ska prestera bra för att den mår bra av de.. Inte bli tvingad!
Tycker du precis som jag, att detta är helt och hållet knäppt?!
Gör som jag, och skriv på namn insamlingen som protesterar mot detta på http://www.no-fei.com/
Skriv gärna vad du tycker om detta om att hästar ska behöva blöda för ryttarens självkänsla..
Är du för denna regel, så skriv gärna och motivera ditt svar.
saknaden tog över..
Satt innan idag och tänkte över vilken tur jag haft att alltid haft hästar som är precis som dom är, vilket alltid har varit nog för mig.. De va då jag kom att tänka på rimon.. Min älskade rimon.. Snart 3 år sedan han försvann från mig i den där olyckan (och där kom tårarna och hjärtat brast..) jag kom och tänka på alla minnen ihop, precis som jag va, hans olater.. Hur hab stod uppstallad i stallgången lös och "smackade" med underläppen, hur han krafsade med framhoven innan man skulle rida, hur han tog bettet själv och stoppade de i munnen och hur han bar mig som om jag vore av glas.. Jag minns också att de tog oss 6 månader innan jag kunde rida ut utan betsel. Min fina underbara rimon.. Jag kan inte släppa känslan i bröstet från när jag fick reda på att han hade gått bort. Att jag varje gång jag ser stjärnorna säger: och där sitter rimon, med ett leende på läpparna. Smärtan är fortfarande bedövande.. Lägger sig som en hinna över hjärnan.. Hjärtat känner dock desto mer.. Jag fattar inte att min älskling är borta.. Men om de inte vore för honom hade jag inte fått Taxen.. Och för de, är jag honom evigt tacksam.. Men de smärtar fortfarande. jag älskar honom.. De gör jag.. Men de är också de som gör allt tusen gånger värre.. Tyvärr.. Men aja.. Jag ska försöka släppa tanken på smärtan nu genom att mysa med min mikael.. <3 ska se om jag lyckas dra med.mig någon till stallet imorgon, så dom kan ta lite bilder.. Va sägs om de? Eller om jag försöker själv... Inte för att jag kommer lyckas bra, men men.. Ska också sälja en j*vla massa hästgrejer.. Vill ni att jag länkar till bloggen? Dom som nämner fjordingstyle i köpet kommer även få en bonus! :) va tror ni? / Emma
hur många är intresserade?
Jag har funderat på om de finns intresse för att ha någon liten tävling där ni tävlar om en gästbloggning här på fjordingstyle, som handlar om att ni skickar in bilder på någonting som motiverar er. Antingen en bild på din häst, någon bild ni är tycker om eller något? Skulle ni tycka de va något kul? :D kommentera vad ni tycker om min ide så ska jag upp och fotografera sakerna jag köpte igår. :) ingen av er har gissat rätt än så länge, så ni får fram till 19.00 ikväll på er att gissa :D
Köpa egen häst/ponny HJÄLP!!
Hej! nu kommer ett ganska långt inlägg haha som jag hoppas att ni orkar läsa!
Det är så att jag har ju funderat mycket på egen häst/ponny men vi har ju inte råd nu tyvärr:/ Men vi kommer troligen köpa en häst när jag är 16-17. Jag har lite problem då vad jag ska åka och kolla på och köpa. Jag är ju hyfsat lång (ca 170cm) och då kanske det är bäst med en storhäst. Men jag har ju ändå nåra år kvar att tävla ponny men om jag då köper en ponny tänker jag inte sälja den när jag blir 18! Det vill jag absolut inte göra.
Vad skulle ni göra? Om ni hade 1-2 år kvar att tävla ponny skulle ni köpa en ponny då eller direkt gå över till storhäst? Vad tycker ni att jag ska göra?
Fördelar med ponny(enligt mig haha): Man behöver inte hoppa så högt på tävling;) Dom är oftast billigare dock inte alla. Jag gillar ponnyer. Typ alla mina kompisar har ponny eller rider ponny.
Fördelar med hästar: Jag behöver aldrig sälja den pga av min ålder. Dom är så härliga! Jag kommer inte bli för lång! Haha kommer inte på något mer;)
Men det finns ju alltid nackdelar som att jag blir förlång för min ponny och att jag måste kanske sälja den när jag blir 18. Och med hästar att jag måste hoppa högre på tävling.
Men vem vet jag kanske inte änns håller på med hästar då eller jag kanske inte är ett dugg hopprädd då. Eller så kanske jag redan har en egen ponny som jag tävlar.
Men det viktigaste för mi är att hitta en häst/ponny som jag kan bygga upp ett förtroende till. Jag vill inte att det ska låta som att jag bara vill ha en ponny eller häst at tävla höga klasser med i hoppnig och dressyr.
Helt ärligt så skulle jag nog helst vilja ha en arab fsktiskt! Dom är så fina och uthålliga. Och jag gillar att dom är så ädla! Man kan komma lika långt med en arab i hoppning och dressyr och framförallt distans!
Nej nu ska jag inte skriva mer men ni får gärna svara på frågan;)
Vad skulle ni göra om ni va 16-17? Gå över till storhäst direkt eller njuta av ponnytiden 2 år?
//Moa
Det är så att jag har ju funderat mycket på egen häst/ponny men vi har ju inte råd nu tyvärr:/ Men vi kommer troligen köpa en häst när jag är 16-17. Jag har lite problem då vad jag ska åka och kolla på och köpa. Jag är ju hyfsat lång (ca 170cm) och då kanske det är bäst med en storhäst. Men jag har ju ändå nåra år kvar att tävla ponny men om jag då köper en ponny tänker jag inte sälja den när jag blir 18! Det vill jag absolut inte göra.
Vad skulle ni göra? Om ni hade 1-2 år kvar att tävla ponny skulle ni köpa en ponny då eller direkt gå över till storhäst? Vad tycker ni att jag ska göra?
Fördelar med ponny(enligt mig haha): Man behöver inte hoppa så högt på tävling;) Dom är oftast billigare dock inte alla. Jag gillar ponnyer. Typ alla mina kompisar har ponny eller rider ponny.
Fördelar med hästar: Jag behöver aldrig sälja den pga av min ålder. Dom är så härliga! Jag kommer inte bli för lång! Haha kommer inte på något mer;)
Men det finns ju alltid nackdelar som att jag blir förlång för min ponny och att jag måste kanske sälja den när jag blir 18. Och med hästar att jag måste hoppa högre på tävling.
Men vem vet jag kanske inte änns håller på med hästar då eller jag kanske inte är ett dugg hopprädd då. Eller så kanske jag redan har en egen ponny som jag tävlar.
Men det viktigaste för mi är att hitta en häst/ponny som jag kan bygga upp ett förtroende till. Jag vill inte att det ska låta som att jag bara vill ha en ponny eller häst at tävla höga klasser med i hoppnig och dressyr.
Helt ärligt så skulle jag nog helst vilja ha en arab fsktiskt! Dom är så fina och uthålliga. Och jag gillar att dom är så ädla! Man kan komma lika långt med en arab i hoppning och dressyr och framförallt distans!
Nej nu ska jag inte skriva mer men ni får gärna svara på frågan;)
Vad skulle ni göra om ni va 16-17? Gå över till storhäst direkt eller njuta av ponnytiden 2 år?
//Moa
satt och funderade..
Och tänk va vissa hästmänniskor är tragiska..
När man bloggar så får man både en och annan kommentar där de poängteras hur dålig man är, hur sjuk i huvudet man är, vad man måste förbättra etc.. Nu är ni väldigt duktiga här på Fjordingstyle, då vi sällan får sådana kommentarer, men man ser på andra bloggar.
Jag skulle aldrig klara av att skriva på ett eller annat sätt elaka saker till en person (förutom när de förekommer djurplågeri eller annan slags misshandel).
Tänk bara på hur mycket vi själva har att ändra på.
Så som denna bilden tillexempel:
Här skulle jag kunna sitta mer mitt på bäckenet istället för på rumpan, jag hade kunnat hålla blicken framåt, fått mer power i Taxens steg, sänka mina händer, vinkla min fötter framåt etc etc.
Denna bilden ser ju mysig ut, men de finns så mycket som folk kan klaga över. Mycket som jag ser som jag kan förändra i min ridstil så att Taxen ska bli mer och mer oberoende av mig.
Sedan kan vi ju ta denna bilden:
På denna bilden hade jag kunnat hålla ett bättre tag i tyglen (då hästen ska ligga på bettet enligt många), jag hade kunnat rida med stigbyglar (då de tydligen är snyggare), jag hade kunnat kolla uppåt, höja min hand och haft mer power i Taxen. Som på den andra bilden.. Plus att just för att jag satte för mitt ansikte på denna bilden så är jag ful som stryk..
Lixom, inte nog med att Taxen är fokuserad på sin uppgift och ser ganska nöjd ut på bilden, men de finns så många saker som är så "fel" med denna bilden.
Dessutom har man ju inte bara fått en kommentar om att jag måste krympa och banta om jag ska fortsätta rida Taxen, för just nu är de ju djurplågeri..
Likaså med denna bilden:
På denna bilden hade jag gott och väl kunnat få kommentarer som att jag red i mjukiskläder och converse att de va fel just för att de hade varit snyggare med stövlar och ridkläder.. Just för att här har dom inte mycket att invända med när de gäller sisten, ja.. Förutom att tårna ska peka uppåt och att blicken är i backen som vanligt..
Men här har jag fått kommentarer att jag borde kunna hantera min häst med vanligt bett eller bettlöst.
Och om man rider med pelham måste man ha nosgrimma och sadel. (?)
Iallafall, de finns människor för allt..
Men dom kan faktiskt också hjälpa oss med en hel del..
Just för att dom kollar in varje mm av ett fotografi och gör hela sin utvärdering över ett eller flera foton, så gör dom dig mer medveten om hur din sits är, vad du "behöver hjälp med".
Nej men faktiskt!
Dom gör dig medveten om vad du skulle behöva jobba med när de gäller dig och din häst..
Visst, man måste ta allt med en nypa salt, men ändå ska man nog ta och gå igenom deras kommentarer med ett leende, och som en rolig grej att få hjälp av en gratis "tränare" :)
Hihi, Hoppas ni har haft en bra dag och att ni fortsätter att ha en lika trevlig kväll! :)
Imorgon ska jag se om jag kan kolla in i ett stall och kolla runt lite om (än så länge) privata grejer. ;)
Förhoppningsvis så blir allt som jag hoppas och då kommer jag ha mina älsklings killar i samma stad!
Wonderful, right? :)
Nya regler angående licenser
Tagit från Tidningen Ridsport:
Åldersgrupperna kommer att vara ryttare upp till tolv år, ryttare/kuskar upp till 18 år, och ryttare/kuskar över 19 år. Enligt förbundet innebär det nya systemet en höjning av priset för de som tidigare har löst lokal licens, men man menar att de nu istället får möjlighet att starta på fler tävlingar.
Tidigare betalade man som vuxen (över 18 år) 200 kronor för en lokal licens - nästa år kostar det 750 kronor även om man bara rider på lokal nivå.
För de ryttare/kuskar som endast rider ett fåtal tävlingar per år finns från och med 2012 endagslicens, som kostar 150 kronor. Den gäller för ett tävlingstillfälle och det finns ingen begränsning i hur många endagslicenser en ryttare/kusk får lösa. Det kommer även finnas en sådan licens för internationella tävlingar.
Förbundet har fördubblat priset på den internationella licensen - nästa år kostar den 4 000 kronor. Detta på grund av att det är allt fler som tävlar internationellt, vilket gör att sportavdelningens personal får allt mer att göra.
Häst- och ponnyägare måste från och med 2012 lösa licens för sin häst/ponny varje år. Den tidigare livstidslicensen försvinner, men de som idag har en sådan behöver inte lösa en ny."
Jag tycker att det är helt värdelöst! Det är väldigt mycket pengar som måste ut om man är en ryttare som tävlar någon gång per år..
Ridsporten är en dyr sport, men varför göra den dyrare? Dom som drabbas mest av detta är dom som tävlar på en låg nivå, den ryttaren som bara tävlar för skojj skull. Även mindre klubbar kommer att drabbas, för om dom kanske bara har lokala tävlingar så vill inte ryttarna lägga ner så otroligt mycket pengar på att bara tävla någon klass.
Det har startat en facebooksida och namninsamlig. Över 3000 har skrivit på och är med i gruppen. Det är helfel detta tycker jag!
Vad tycker ni?
"Från och med 2012 inför Svenska Ridsportförbundet ett nytt licenssystem. Endagslicens och årlig hästlicens är två av nyheterna nästa år - och betydligt högre kostnader.
Förbundets tävlingssektion har tagit fram ett nytt system, där licenserna gäller på alla tävlingar i Sverige från lokal- till elitnivå. Nivån på licenserna sätts nu istället efter ryttaren/kuskens ålder - alltså väljer man inte längre vilken nivå man vill lösa licens för, utan det är åldern som avgör vad din licens kostar.Åldersgrupperna kommer att vara ryttare upp till tolv år, ryttare/kuskar upp till 18 år, och ryttare/kuskar över 19 år. Enligt förbundet innebär det nya systemet en höjning av priset för de som tidigare har löst lokal licens, men man menar att de nu istället får möjlighet att starta på fler tävlingar.
Tidigare betalade man som vuxen (över 18 år) 200 kronor för en lokal licens - nästa år kostar det 750 kronor även om man bara rider på lokal nivå.
För de ryttare/kuskar som endast rider ett fåtal tävlingar per år finns från och med 2012 endagslicens, som kostar 150 kronor. Den gäller för ett tävlingstillfälle och det finns ingen begränsning i hur många endagslicenser en ryttare/kusk får lösa. Det kommer även finnas en sådan licens för internationella tävlingar.
Förbundet har fördubblat priset på den internationella licensen - nästa år kostar den 4 000 kronor. Detta på grund av att det är allt fler som tävlar internationellt, vilket gör att sportavdelningens personal får allt mer att göra.
Häst- och ponnyägare måste från och med 2012 lösa licens för sin häst/ponny varje år. Den tidigare livstidslicensen försvinner, men de som idag har en sådan behöver inte lösa en ny."
Jag tycker att det är helt värdelöst! Det är väldigt mycket pengar som måste ut om man är en ryttare som tävlar någon gång per år..
Ridsporten är en dyr sport, men varför göra den dyrare? Dom som drabbas mest av detta är dom som tävlar på en låg nivå, den ryttaren som bara tävlar för skojj skull. Även mindre klubbar kommer att drabbas, för om dom kanske bara har lokala tävlingar så vill inte ryttarna lägga ner så otroligt mycket pengar på att bara tävla någon klass.
Det har startat en facebooksida och namninsamlig. Över 3000 har skrivit på och är med i gruppen. Det är helfel detta tycker jag!
Vad tycker ni?
so many boys in here, where do i begin!?
En låt som fått mig så taggad som jag är idag, samt att jag säkert är hos Firren nu, då detta är ett tidsinställt inlägg! ;)
Elina har gästbloggat här idag med, är de kul att de kommer någon från utsidan av bloggen också? :)
Hon kommer troligtvis att skriva efter hennes tävlingar med Mr. Tax så ni får "känna hur de känns att tävla min lite för tjocke fjording" :).
Iallafall så tänkte jag bara mest checka in så ni får ett inlägg..
Samt höra med er va ni tycker om pessoa bett? Då man kan använda de på många olika sätt ju.
Taxen hade ju pessoa när han kom till mig, och jag ser inget fel me de om man använder de i korregerings syfte?
Tex, man har en häst som i tid och otid sätter ner huet för att äta om man har långa tyglar.
Då ser jag inget fel med att ha ett sådant bett om man enbart tar i de när man ska korrigera. Då lär sig ju hästen, eller hur?
Visst så ser jag hellre ett kimbelwick eller pelham i vanlig ridning, men alla hästar och ryttare är olika, så man måste se till individen. :)
Jag vill bara höra va ni tycker? =)
Elina har gästbloggat här idag med, är de kul att de kommer någon från utsidan av bloggen också? :)
Hon kommer troligtvis att skriva efter hennes tävlingar med Mr. Tax så ni får "känna hur de känns att tävla min lite för tjocke fjording" :).
Iallafall så tänkte jag bara mest checka in så ni får ett inlägg..
Samt höra med er va ni tycker om pessoa bett? Då man kan använda de på många olika sätt ju.
Taxen hade ju pessoa när han kom till mig, och jag ser inget fel me de om man använder de i korregerings syfte?
Tex, man har en häst som i tid och otid sätter ner huet för att äta om man har långa tyglar.
Då ser jag inget fel med att ha ett sådant bett om man enbart tar i de när man ska korrigera. Då lär sig ju hästen, eller hur?
Visst så ser jag hellre ett kimbelwick eller pelham i vanlig ridning, men alla hästar och ryttare är olika, så man måste se till individen. :)
Jag vill bara höra va ni tycker? =)
låt vilodag vara just vilodag!
Läst runt litegrann och fann ett roligt exempel.
"ÅÅH! Idag va han en riktig pina! Han ville inte komma till mig i hagen, han bara sprang ifrån mig. Och påväg till stallet så bara släpade han fötterna efter sig. Så jag bestämde mig för att köra ett dressyrpass i paddocken för att få honom med mig. Men han bara snubblade och körde huvudet i vädret hela tiden! Så frustrerande! Red vel i ca. 45 minuter innan jag kände att han gick ner i form, och då avslutade jag. Sedan påväg till hagen så bara drog han! Så sjukt irriterande!
Aja, snart ska jag upp igen och rida ett pass i skogen och hoppas han har alla hästar hemma!"
Okej, nu överdrev jag lite.. Men läser jag på hennes blogg så kan man nästan läsa detta mellan raderna..
Dags för en ORDENTLIG vilodag?
Att alla dessa citat kommer från samma person gör mig fullständigt mörkrädd och undrar vilka människor de är som behandlar sina djur som maskiner istället för just djur..
En tjej som rider sin häst 2 gånger om dagen, alla dagar i veckan utom dagen den har vilodag, för då går den bara i skogen 40 min.. Och klagar på att hästen snubblat!
Alltså..
En vilodag för mig är att hästen ska få lulla i hagen utan ens någon inblandning av människa (sålänge de inte är flugspray som ska på eller in- och utsläpp). Hästen ska hinna smälta allt man gått igenom och enbart få gå och tjocka sig i hagen. Som min lilla Tax som ett exempel..
En vilodag för honom, är också en vilodag för mig, då jag inte behöver upp och se till honom på hela dagen om vädret är på min sida (inte mkt flugor eller för kallt). Visst åker jag och kollar till honom och klappar honom, men han ska få han en hel dag utan min inblandning! Jag lägger ju tillochmed in veckopauser när jag känner att han börjar bli trött på arbetet vi utför och jag har mycket att göra. Då totalskiter jag i honom en dag, åker up och kollar så flughuvan sitter på och att han inte har nya sår. Eftersom han är väldigt sammarbetsvillig så kommer han ALLID, utan undantag, fram till mig när jag visslar på honom i hagen dagen efter och är supertaggad på arbete. Och är de inte roligare att ha en häst med den energin?
Hennes motivering va att:
Min häst klarar att bli riden 2 gånger om dagen. Jag kan köra ett hårt dressyrpass i paddocken i en timme, sedan lullar ja i skogen igen på kvällen i en timme..
Låter detta shysst?
Alltså..
En vilodag för mig är att hästen ska få lulla i hagen utan ens någon inblandning av människa (sålänge de inte är flugspray som ska på eller in- och utsläpp). Hästen ska hinna smälta allt man gått igenom och enbart få gå och tjocka sig i hagen. Som min lilla Tax som ett exempel..
En vilodag för honom, är också en vilodag för mig, då jag inte behöver upp och se till honom på hela dagen om vädret är på min sida (inte mkt flugor eller för kallt). Visst åker jag och kollar till honom och klappar honom, men han ska få han en hel dag utan min inblandning! Jag lägger ju tillochmed in veckopauser när jag känner att han börjar bli trött på arbetet vi utför och jag har mycket att göra. Då totalskiter jag i honom en dag, åker up och kollar så flughuvan sitter på och att han inte har nya sår. Eftersom han är väldigt sammarbetsvillig så kommer han ALLID, utan undantag, fram till mig när jag visslar på honom i hagen dagen efter och är supertaggad på arbete. Och är de inte roligare att ha en häst med den energin?
Hennes motivering va att:
Min häst klarar att bli riden 2 gånger om dagen. Jag kan köra ett hårt dressyrpass i paddocken i en timme, sedan lullar ja i skogen igen på kvällen i en timme..
Låter detta shysst?
Jag tänker inte ställa mig in mer i detta citat, då jag inte vet hur hästen är eller beter sig om den inte får denna träning.. Men låter de inte helt insane att hästen ska få gå ALLA dagar i veckan, alla veckor, hela året?
Du har ju inte alltid bra dagar, man kan vara så pissed off på omvärlden ibland, och då får Taxen en vilodag.
Varför?
Jo, för att jag är rädd att ja ska smitta av den energin på honom. Och vilken hästägare tycker de är kul att hämta sin häst i hagen när den kutar ifrån en?
Du ska motivera din häst till arbete, nästan så pass att den sticker huvudet i grimman och tänker "kom igen matte, idag kan vi vel arbeta!"
De kan Taxen göra trots att jag är på detta humör, och då leker jag med honom i hagen istället för att han ska bli så motiverad på att gå ut och träna att faktiskt DE kan gå mig på nerverna! Haha, de har hänt!
Kära läsare.. Vilken bild hade ni helst sett när ni skulle hämta er häst för ett ridpass?
Bild ett eller två?
Tillbaka till ämnet..
Och till snubblingarna..
"Och dessa snubblingar.. Han snubblar ju hela tiden! Han kan gå i en skitfin form, för att sedan snubbla och dra huvudet i vädret igen. Så störande."
Är inte de ett tecken på utmattning?
Jag hade aldrig tagit Taxen i en till samling om han hade betett sig så.. Då hade jag hoppat av och lett honom i skritt något varv i paddocken, för att sedan gå tillbaka till stallet.. För för mig är en häst som snubblar gång på gång trött som f*n och inte orkar gå längre.. Inte orkar lyfta fötterna.
Dorina (som Taxen går med) gör så.. Hon kan se jättepigg ut, verkligen pusha sig framåt, men snubbla gång på gång, och de betyder ändå att hon är trött som tusan eller har ont och vill sluta arbeta..
För när man sedan hoppar av är hon totalt slut och står och sover i stallgången!
En häst som hon, (halvblod/fullblod om jag inte minns fel) har ju ett piggt utseende och pigga ögon, trots att dom är supertrötta.. Jag tror jag sett ett halvblod "trött" till utseendet, och den höll näst intill på att svimma..
Än en gång.. Jag har inte suttit på hästen eller vet hur den beter sig.. Men något är ju uppenbarligen fel!
Antingen är den trött, inte får med sig benen, har ont elle har för långa hovar.
Du har ju inte alltid bra dagar, man kan vara så pissed off på omvärlden ibland, och då får Taxen en vilodag.
Varför?
Jo, för att jag är rädd att ja ska smitta av den energin på honom. Och vilken hästägare tycker de är kul att hämta sin häst i hagen när den kutar ifrån en?
Du ska motivera din häst till arbete, nästan så pass att den sticker huvudet i grimman och tänker "kom igen matte, idag kan vi vel arbeta!"
De kan Taxen göra trots att jag är på detta humör, och då leker jag med honom i hagen istället för att han ska bli så motiverad på att gå ut och träna att faktiskt DE kan gå mig på nerverna! Haha, de har hänt!
Kära läsare.. Vilken bild hade ni helst sett när ni skulle hämta er häst för ett ridpass?
Bild ett eller två?
Tillbaka till ämnet..
Och till snubblingarna..
"Och dessa snubblingar.. Han snubblar ju hela tiden! Han kan gå i en skitfin form, för att sedan snubbla och dra huvudet i vädret igen. Så störande."
Är inte de ett tecken på utmattning?
Jag hade aldrig tagit Taxen i en till samling om han hade betett sig så.. Då hade jag hoppat av och lett honom i skritt något varv i paddocken, för att sedan gå tillbaka till stallet.. För för mig är en häst som snubblar gång på gång trött som f*n och inte orkar gå längre.. Inte orkar lyfta fötterna.
Dorina (som Taxen går med) gör så.. Hon kan se jättepigg ut, verkligen pusha sig framåt, men snubbla gång på gång, och de betyder ändå att hon är trött som tusan eller har ont och vill sluta arbeta..
För när man sedan hoppar av är hon totalt slut och står och sover i stallgången!
En häst som hon, (halvblod/fullblod om jag inte minns fel) har ju ett piggt utseende och pigga ögon, trots att dom är supertrötta.. Jag tror jag sett ett halvblod "trött" till utseendet, och den höll näst intill på att svimma..
Än en gång.. Jag har inte suttit på hästen eller vet hur den beter sig.. Men något är ju uppenbarligen fel!
Antingen är den trött, inte får med sig benen, har ont elle har för långa hovar.
"ÅÅH! Idag va han en riktig pina! Han ville inte komma till mig i hagen, han bara sprang ifrån mig. Och påväg till stallet så bara släpade han fötterna efter sig. Så jag bestämde mig för att köra ett dressyrpass i paddocken för att få honom med mig. Men han bara snubblade och körde huvudet i vädret hela tiden! Så frustrerande! Red vel i ca. 45 minuter innan jag kände att han gick ner i form, och då avslutade jag. Sedan påväg till hagen så bara drog han! Så sjukt irriterande!
Aja, snart ska jag upp igen och rida ett pass i skogen och hoppas han har alla hästar hemma!"
Okej, nu överdrev jag lite.. Men läser jag på hennes blogg så kan man nästan läsa detta mellan raderna..
Dags för en ORDENTLIG vilodag?
Att alla dessa citat kommer från samma person gör mig fullständigt mörkrädd och undrar vilka människor de är som behandlar sina djur som maskiner istället för just djur..
En klok människa sa..
Satt och läste ett inlägg på Johanna Grants blogg om det där med bett.
Vad ser bäst ut? En häst som har ett tränsbett som har huvudet uppe i skyn och bara springer ifrån ryttaren så det blir dragkamp. Dom kommer fel på hinder och det är ingen kontroll.
Eller en häst som går på ett pelham där ryttaren kan vara mjuk i handen, hästen går i en fin form, kommer rätt på hinder och allt ser så harmoniskt och lungt ut?
Det här med bett har många snöat in sig på ganska rejält. Bara för att man har ett skarpare bett så är man en dålig ryttare som inte kan jobba hästen rätt. Tänkte säga min åsikt om detta.
Om jag kollar på en tävling och ser en häst med kanske ett kombinationsbett eller liknande så dömmer jag inte ut personen. Utan jag tänker att det finns förmodligen en tanke med det hela. Hästen kanske är så ruggit stark så ryttaren inte kan hålla hästen. Och har man inte kontroll på hästen kan det bli olyckor.
En del tänker säkert då att "Ja, men om hon inte kan kontrollera hästen på ett milt bett ska man inte tävla" Men det är fel tycker jag. Bara för att man har en het häst som lever för att kanske hoppa, ska man inte få tävla den bara för det? Precis, alla ska ha samma chans att få komma ut på tävlingsbanorna. Den ryttaren med det skarpaste bettet kanske bara jobbar med lydnad hemma, men på tävling tänder hästen så till så mycket att det inte funkar helt enkelt.
Det jag vill komma fram till är att jag inte har något emot folk som rider med starka bett.
Nu till kommentaren som någon extremt klok människa sa på Johannas blogg.
”Jag tycker inte att man ska strirra sig blind på vilket bett som sitter i munnen, utan snarare vilken hand som håller i tygeln.”
Vad ser bäst ut? En häst som har ett tränsbett som har huvudet uppe i skyn och bara springer ifrån ryttaren så det blir dragkamp. Dom kommer fel på hinder och det är ingen kontroll.
Eller en häst som går på ett pelham där ryttaren kan vara mjuk i handen, hästen går i en fin form, kommer rätt på hinder och allt ser så harmoniskt och lungt ut?
Det här med bett har många snöat in sig på ganska rejält. Bara för att man har ett skarpare bett så är man en dålig ryttare som inte kan jobba hästen rätt. Tänkte säga min åsikt om detta.
Om jag kollar på en tävling och ser en häst med kanske ett kombinationsbett eller liknande så dömmer jag inte ut personen. Utan jag tänker att det finns förmodligen en tanke med det hela. Hästen kanske är så ruggit stark så ryttaren inte kan hålla hästen. Och har man inte kontroll på hästen kan det bli olyckor.
En del tänker säkert då att "Ja, men om hon inte kan kontrollera hästen på ett milt bett ska man inte tävla" Men det är fel tycker jag. Bara för att man har en het häst som lever för att kanske hoppa, ska man inte få tävla den bara för det? Precis, alla ska ha samma chans att få komma ut på tävlingsbanorna. Den ryttaren med det skarpaste bettet kanske bara jobbar med lydnad hemma, men på tävling tänder hästen så till så mycket att det inte funkar helt enkelt.
Det jag vill komma fram till är att jag inte har något emot folk som rider med starka bett.
Nu till kommentaren som någon extremt klok människa sa på Johannas blogg.
”Jag tycker inte att man ska strirra sig blind på vilket bett som sitter i munnen, utan snarare vilken hand som håller i tygeln.”
// Maja
Emma - min åsikt!
Jag skrev ett åsikts inlägg innan idag och tänkte svara på mina egna frågor..
Naturlig hästhållning för mig är lika viktigt som att hästen har luft att andas och mat att äta! De är stora djur, med flyktkänslor och som är födda fria.. De är vel de sista vi kan göra? Att låta dom få utnyttja kraften i deras ben, använda hjärnan och hitta sin egna motivation och form. Jag tycker de är viktigt att påminna de om att de inte bara ska göra som vi vill utan att de ska kunna göra som de vill också! Tänk hur bra de skulle varit om du istället för att piskar och drar hästen till en skänkelvikning tillexempel, bara visar från marken hur han ska gå med benen och vilka signaler du kommer göra.. Du vänder snett igenom och ger honom en fingervisning och en lätt skänkling och han gör de, utan att du piskar honom till de?
Har varit med om många fall där ägaren sitter på och slår vilt omkring sig för att hästen ska göra något, och man själv går fram till hästen, hon sitter på och gör lätta signaler, medan jag från marken visar hur han ska göra och en kvart senare så gör hästen som du sa, just för att du inte satte så stor press utan bara visade!
För den stora delen i att lära hästen nya grejer är ju såklart att hästen ska förstå dig.. Tänk dig om någon satt på din rygg och gav dig signaler du inte fattade och när du gjorde de du trodde va rätt fick du stryk? De är vel inte så rättvist?
De är ungefär som när vi skulle få taxen att gå en sluta.. När jag gav honom skänklen så ställde han sig på sidled över spåret, men förstod inte hur han skulle gå vidare.. Då belönar jag massor, för att han iallafall lyssnade och försökte förstå.. Några gånger senare kunde han gå slutor i varje hörna..
Om jag inte lärt mig att fråga hästen om allt man gör så hade jag med all säkerhet suttit med pessoa och ett långt dressyr spö och pucklat på den stackarn tills han gjorde som jag sa...
De va som jag berättade härom veckan.. Om jag har honom lös i paddocken är de enda jag VILL kunna fråga : skulle vi kunna ta detta i skritt? Är han inte med på de utan lägger på ett bocksprång så ska jag ju inte bli förbannad? Då bara skrattar jag och tänker: okej, men bli av med överskotts energin först?
Att fråga hästen va den vill finns inte i ridskole världen.. Där står ridläraren imitten och säger: och så fattar vi galopp! Och alla hästarna gör de.. Varför? För att varenda unge sitter med spö i handen som de inte är rädda att använda!
Ne, ska man lära sig rida ordentligt ska man rida i tex repgrimma eller halsring.. För där är de enda du kan göra att fråga, ändra vikt och din position på hästen.. Inget annat! Och vad lär du dig? Jo, att använda din kropp som ett verktyg och inte som ett vapen.. Tänk på att du är rovdjur och måste bevisa för hästen att du inte kommer skada den, what so ever.. Annars har du inget att säga till om.. Hästen kan bli rädd för vad som, och du kan inte göra något.. För du har inte hästens tillit.. Den tror inte att du som ryttare kan hantera situationen utan tar saken i egna händer..
Jag förstår mycket väl att man "ska" rida med bett.. I get it.. Men vore de inte så mycket enklare om hästen fick spara sin mun och sitt skänkel läge från sparkar och drag och istället gjorde allt frivilligt? Att när du kortade tyglarna en aning och sträckte dig skulle den plocka upp en form? Att när du va i full galopp över en åker, att du genom att kunna luta dig bakåt och föra fram skänklarna kunna få honom att stanna inom 10 meter?
Naturlig hästhållning för mig är lika viktigt som att hästen har luft att andas och mat att äta! De är stora djur, med flyktkänslor och som är födda fria.. De är vel de sista vi kan göra? Att låta dom få utnyttja kraften i deras ben, använda hjärnan och hitta sin egna motivation och form. Jag tycker de är viktigt att påminna de om att de inte bara ska göra som vi vill utan att de ska kunna göra som de vill också! Tänk hur bra de skulle varit om du istället för att piskar och drar hästen till en skänkelvikning tillexempel, bara visar från marken hur han ska gå med benen och vilka signaler du kommer göra.. Du vänder snett igenom och ger honom en fingervisning och en lätt skänkling och han gör de, utan att du piskar honom till de?
Har varit med om många fall där ägaren sitter på och slår vilt omkring sig för att hästen ska göra något, och man själv går fram till hästen, hon sitter på och gör lätta signaler, medan jag från marken visar hur han ska göra och en kvart senare så gör hästen som du sa, just för att du inte satte så stor press utan bara visade!
För den stora delen i att lära hästen nya grejer är ju såklart att hästen ska förstå dig.. Tänk dig om någon satt på din rygg och gav dig signaler du inte fattade och när du gjorde de du trodde va rätt fick du stryk? De är vel inte så rättvist?
De är ungefär som när vi skulle få taxen att gå en sluta.. När jag gav honom skänklen så ställde han sig på sidled över spåret, men förstod inte hur han skulle gå vidare.. Då belönar jag massor, för att han iallafall lyssnade och försökte förstå.. Några gånger senare kunde han gå slutor i varje hörna..
Om jag inte lärt mig att fråga hästen om allt man gör så hade jag med all säkerhet suttit med pessoa och ett långt dressyr spö och pucklat på den stackarn tills han gjorde som jag sa...
De va som jag berättade härom veckan.. Om jag har honom lös i paddocken är de enda jag VILL kunna fråga : skulle vi kunna ta detta i skritt? Är han inte med på de utan lägger på ett bocksprång så ska jag ju inte bli förbannad? Då bara skrattar jag och tänker: okej, men bli av med överskotts energin först?
Att fråga hästen va den vill finns inte i ridskole världen.. Där står ridläraren imitten och säger: och så fattar vi galopp! Och alla hästarna gör de.. Varför? För att varenda unge sitter med spö i handen som de inte är rädda att använda!
Ne, ska man lära sig rida ordentligt ska man rida i tex repgrimma eller halsring.. För där är de enda du kan göra att fråga, ändra vikt och din position på hästen.. Inget annat! Och vad lär du dig? Jo, att använda din kropp som ett verktyg och inte som ett vapen.. Tänk på att du är rovdjur och måste bevisa för hästen att du inte kommer skada den, what so ever.. Annars har du inget att säga till om.. Hästen kan bli rädd för vad som, och du kan inte göra något.. För du har inte hästens tillit.. Den tror inte att du som ryttare kan hantera situationen utan tar saken i egna händer..
Jag förstår mycket väl att man "ska" rida med bett.. I get it.. Men vore de inte så mycket enklare om hästen fick spara sin mun och sitt skänkel läge från sparkar och drag och istället gjorde allt frivilligt? Att när du kortade tyglarna en aning och sträckte dig skulle den plocka upp en form? Att när du va i full galopp över en åker, att du genom att kunna luta dig bakåt och föra fram skänklarna kunna få honom att stanna inom 10 meter?
Det är detta jag och Taxen trävar mot och vi har tagit oss en lång väg redan på 1½ månader.. Men jag skulle råda er att inte göra NÅGOT utan att vara helt säker, om du är osäker. Så anlita en tränare!
Du blir inte besviken!
Matilda och min förr-förra foderhäst Woap.
Du blir inte besviken!
Matilda och min förr-förra foderhäst Woap.
Moa- Åsikt!
Hej!
Tänkte skriva av mig en åsikt som jag länge har funderat på och det är att jag själv tycker att när jag går in och kollar på hästar så ser man väldigt ofta att ryttaren på bilderna och filmerna är för lång på hästarn (oftast på ponny annonser) Jag stör mig väldigt mycket på detta eftersom jag själv är ganska lång(169,5) och tänk om man åker och kollar på en häst och sen så har ryttaren på bilderna sett alldeles för lång ut så kommer man dit och träffar hon som är med på bilderna och ser att hon är mycket kortare än en själv, vad gör man då lixom? Då vet man ju redan att man kommer va för lång, eller hur?
Så jag vill nog helst veta hur lång ryttaren är innan man kollar(om hon är för lång) så man vet om att det är värt att åka och kolla på den hästen eller inte.
Vad tycker ni om detta??
//Moa
Tänkte skriva av mig en åsikt som jag länge har funderat på och det är att jag själv tycker att när jag går in och kollar på hästar så ser man väldigt ofta att ryttaren på bilderna och filmerna är för lång på hästarn (oftast på ponny annonser) Jag stör mig väldigt mycket på detta eftersom jag själv är ganska lång(169,5) och tänk om man åker och kollar på en häst och sen så har ryttaren på bilderna sett alldeles för lång ut så kommer man dit och träffar hon som är med på bilderna och ser att hon är mycket kortare än en själv, vad gör man då lixom? Då vet man ju redan att man kommer va för lång, eller hur?
Så jag vill nog helst veta hur lång ryttaren är innan man kollar(om hon är för lång) så man vet om att det är värt att åka och kolla på den hästen eller inte.
Vad tycker ni om detta??
//Moa
Emma - diskussionsinlägg!
Jag skulle först och främst komma med en hälsning från Maja, att hon inte kommer kunna uppdatera denna veckan då hon börjat skolan och inte har tillgång till internet första veckan! :)
Nu till diskussionen!
Hur viktigt är de med naturlig hästhållning för er? Är de lika viktigt som att träna dressyr och uteritter? Eller är de något som ni inte gör något med någonsin?
Till min andra fråga.
Vad gör ni för övningar om ni kör naturlig hästhållning? Och va gör ni som förtjänar hästens förtroende?
Jag skriver mina åsikter i ett inlägg ikväll!
Nu till diskussionen!
Hur viktigt är de med naturlig hästhållning för er? Är de lika viktigt som att träna dressyr och uteritter? Eller är de något som ni inte gör något med någonsin?
Till min andra fråga.
Vad gör ni för övningar om ni kör naturlig hästhållning? Och va gör ni som förtjänar hästens förtroende?
Jag skriver mina åsikter i ett inlägg ikväll!
